Den moderna konservativa mannen verkar ha ett behov av att se sig själv som ett offer i samhället. Jag antar att detta är för att det är lättare att skylla på alla andra än att se på sig själv med ett kritiskt öga. Då blir det också självklart att blunda för helhetsbilden.
I dagarna nu kom en ny europeisk studie som visar att unga män motsätter sig ökade rättigheter för kvinnor. Varför vet jag inte, men jag skulle anta att det har att göra med personer i sociala medier som till exempel Andrew Tate och Jordan Peterson som har en otroligt konservativ bild av kvinnors roll i samhället och som är duktiga på åsiktsspridning.
Göteborgs universitet skriver att det handlar om en modern sexism där män kan uppleva jämställdhet som ett slags nollsummespel; om vi ger mer till kvinnorna blir det mindre kvar för männen. Det finns ett citat som cirkulerar runt på nätet, författare okänd, som jag tycker beskriver problemet väldigt bra:
“To the privileged, equality feels like oppression”
Men det är inte det jag vill skriva om, för såklart är yngre människor mer mottagliga för dynga. Dom har ju ännu inte utvecklat sitt kritiska tänkande (och inte heller sin källkritik).
Med allt det sagt så vill jag ta upp en vanlig myt jag ser i sociala medier, och som blossat upp nu igen efter att den här studien kommit ut: att mannen blir bortkvoterad i arbetslivet till förmån för kvinnor. Det finns såklart varianter på detta som sträcker sig bortom kön, men myten är densamma. Det förutsätter att män skulle vara bättre än kvinnor på att arbeta generellt. Först och främst så tror jag inte detta är sant, det finns inget som visar att män skulle vara med kapabla än kvinnor på att arbeta. Varför skulle det vara så? Däremot har studier visat att män överskattar sin förmåga medan kvinnor underskattar sin.
En inte helt ovanlig kommentar på sociala medier
Något som dessutom aldrig beaktas av dessa “jämställdhetskritiker” är att blandade grupper presterar bättre än grupper bestående av bara män. Studier har visat att grupper som består av 50/50 män/kvinnor är mer vinstdrivande än grupper som bara består av män. Inte bara det, de blandade grupperna skapar mer meningsfulla relationer och framgångsrika processer.
Så med denna vetskapen kan vi ponera ett fiktivt scenario. En arbetsgivare har idag nio manliga anställda och ska anställa en tionde. Till den här positionen har arbetsgivaren två kandidater; en man och en kvinna. Mannen är kanske till och med på pappret X% bättre än kvinnan när man bara tittar på individens kvalifikationer. Här vill alltså jämställdhetskritikerna säga att det är självklart att mannen ska få jobbet, han är ju bättre! Men en arbetsgivare har bara ett mål; att göra vinst och måste således titta på alla faktorer, även dom bortom individen, som till exempel att just en blandad grupper presterar bättre än en homogen grupp. Varför skulle arbetsgivaren inte göra det som bäst gynnar sitt slutresultat?
Summa summarum krävs det två saker för att ta på sig offerkoftan och inbilla sig att män blir bortkvoterade i arbetslivet:
- Att tro att kvinnor inte kan vara lika bra som män på att jobba.
- Att blunda för verkligheten att blandade grupper presterar bättre än grupper med bara män.
Till och med politiker har försökt lagstadga bort denna “kvotering”. Bland annat hittar jag tre motioner från klimatförnekaren Jan Ericson (M) där han tycker att personer enbart “ska bedömas efter egna individuella meriter”.