Förra veckan hände något som jag som Växjöbo aldrig hade kunnat tänka mig. Akutkliniken var så pass ansträngd att man fick hänvisa lågprioriterade patienter och ambulanstransporter till Ljungby lasarett. Man fick gå upp i lokalt stabsläge, vilket bara har skett vid enstaka tillfällen innan.
Anledningen var en brist på vårdplatser på andra avdelningar, vilket tvingade patienter att ligga kvar på akutmottagningen. Verksamhetschefen för akutkliniken, Clas Hjertqvist, säger till Smålandsposten att det i princip inte fanns några vårdplatser alls.
Även om händelsen är unik för Växjö och Kronoberg är tendensen inte det. Akutsjuksköterskan Johanna Gustafsson Vrågård vittnar i en intervju om permanent överbeläggning och kallar det för ”rysk roulette”, där man inte kan vårda dem som redan ligger inne när akutlarmet går. Den värsta natten, i somras, var de enbart två sjuksköterskor på 30 patienter.
Adam Karlsson, undersköterska på akuten, berättar i samma intervju att det finns dagar då man redan klockan 16 får beskedet om att avdelningarna inte kan ta emot fler patienter. Förutom att det inte finns vårdplatser till att flytta patienter från akuten är det också ett problem att många patienter söker akutvård för sådant som hör till primärvårdens uppdrag. Det är svårt att klandra vårdtagarna för detta då även primärvården har stora brister.
Idag går det över 2 000 invånare per läkare i regionens primärvård, långt över statens rekommendation på 1 100 invånare per läkare. Resultatet av detta är att det inte går att få tid på vårdcentralen, vilket i sin tur leder till att man ger upp och går till akuten med sina åkommor.
Dessutom finns det också en stor risk för att åkomman förvärras och blir allvarligare än den var från början. Ett stort lidande för patienten och en ökad kostnad för regionen.
Detta tillstånd blir och är ohållbart för vårdpersonalen. Johanna och Adam berättar att närmare 20 kollegor har slutat av olika anledningar. Var femte läkare i Sverige, var tredje ung läkare, funderar idag på att helt byta yrke, enligt Läkarförbundets arbetsmiljöenkät från i år. Vården är fast i en nedåtgående spiral och arbetsmiljön är usel, vilket leder till att folk slutar. Vilket i sin tur leder till en ännu sämre arbetsmiljö.
Ett alternativ till att helt byta yrke är att bli hyrpersonal. Jobba kvar inom vården, ibland på samma arbetsplats, ibland med till och med bättre arbetsvillkor, såsom färre helgpass, och alltid med bättre lön. Detta kan vara väldigt lockande för individen i ett icke-fungerande system, men det dränerar en underfinansierad vård ännu mer.
Hyrpersonalen är inte frilansare utan jobbar för privatägda bolag. Vinsterna som dessa bolag gör kommer helt från skattepengar. I region Kronoberg gick kostnaden för hyrpersonalen upp under förra året, precis som i de allra flesta regioner.
Enligt lag ska alla ges möjlighet till att välja en fast läkarkontakt, men tack vare underbemanning och roterande hyrläkare kan inte denna kontinuitet ges idag.
Även om det ser mörkt ut kan vi vända den här nedåtgående spiralen. Det första vi måste göra är att stoppa privatiseringar och nedskärningar i vården.