På lokaltidningarnas Facebooksidor flödar rasismen runt om i landet. Hundvisslor som “Sverige har aldrig varit tryggare” och “Undrar om dom heter Svensson i efternamn…” duggar tätt i kommentarsfälten när rasister mobiliserar sig. Ofta bor de som skriver inte ens i lokaltidningens upptagningsområde. Gillamarkeringarna blir många och motstånd förlöjligas; “du fattar väl själv att det är så” används som någon faktagrund och mindre politiskt insatta försvarar gärna dessa hatiska personer. “Du kan inte veta att dom menade så” skriver Agda, 70 år gammal, i sin naivitet.
Tidningarna själva tar inget ansvar eftersom det yttersta målet med privatägd journalistik är profit. Fler kommentarer på Facebook gör att inläggen sprids till fler personer vilket genererar fler klicks på hemsidan vilket i sin tur ger mer annonspengar. Vett och etikett, etik och moral får inte stå i vägen för vinstintresset.
Skulle man bemöda sig med att skriva en rad till lokaltidningen får man svar några timmar senare. “Oj, tack för att du säger till” och kommentaren tas bort. Men skadan är redan skedd. De rasistiska kommentarerna har redan setts av alla som kommer att se inlägget på Facebook. Klicken är omvandlade till intäkt. Kommentaren behövs inte längre, den har spelat ut sin roll.
Förövarna stängs såklart inte av. De behövs till nästa inlägg för att sprida det vidare och fler trillar ner i samma hål vilket leder till större diskussioner. Hjulet snurrar vidare. Klicken rullar in. Media tar inget ansvar.