Replik: Kött för klimatet

“Svenskt kött är klimatsmart” skriver Ester Hedin i Smålandsposten den nionde november i sin ledarkolumn. Detta är såklart ännu en liberal halvsanning som man drar falska slutsatser från.

Ester fortsätter med att skriva “Samtidigt som en biff från Sverige släpper ut tjugofem procent mindre växthusgaser än genomsnittet i EU” och jag kan bara anta att det är här man gör sin grund i att svenskt kött skulle vara klimatsmart, det är ju inte lika illa som i andra länder. Betyder detta att det är en rättvis slutsats? Självklart inte, en korrekt jämförelse blir det enbart om man blandar in växtbaserad kost som vi vet är det absolut klimatsmartaste valet vi kan göra. Att inte ta med detta i sina beräkningar är rent ut sagt oärligt.

Man påstår också att den svenska köttproduktionen är essentiell för den biologiska mångfalden, något som det inte heller finns belägg för. Vethos, ett idéinstitut som bedriver opinionsbildning ur ett veterinärt, etologiskt och etiskt perspektiv, skriver såhär: “Om djurindustrin försvann skulle ett av de största hindren för biologisk mångfald försvinna”, det låter inte alls som att industrin skulle vara “essentiell”.

Ester utgår också felaktigt från att vi måste slakta djur för att de ska kunna binda koldioxid, men det stämmer inte. Annika Carlsson Kanyama, forskare och docent vid KTH, föreslog den 21a oktober att varje medborgare skulle betala en “beteskvot” för att svenska bönder ska kunna hålla landskapet öppet utan att de behöver slakta dessa djur, något som enligt Annikas kalkyler skulle kosta omkring 650 kronor per medborgare och år.

Vidare så gör man samma misstag som flera andra gjort i den här debatten, man ignorerar att över 98% av djuren som vi slaktar i Sverige för mat inte får se solljus förrän de lastas in på lastbilen till slakteriet. Att sälja in “svenskt kött” som någon garanti för en ökad biologisk mångfald är inte korrekt och Ester bör således inte uttala sig i dessa frågor utan ha bildat sig en helhetsbild om hur industrin ser ut. Mitt intryck är att detta bara handlar om att främja någons agenda för att öka konsumtionen av inhemskt kött.

Man nämner inte heller något om att värdefulla betesmarker bara utgör en liten del av all den åkermark som animalieindustrin använder. Det är dags att lägga ner halvsanningar till förmån för trovärdighet och hållbarhet.

Max Malm
Djurrättsaktivist