Klimatrörelsen är under ständig attack från ekonomiska och privata intressen där halvsanningar presenteras och felaktiga slutsatser dras ifrån dessa. Enligt IPCC behöver vi en drastisk nedskärning av vår köttkonsumtion till förmån för klimatet, det räcker inte med att ställa om från fossila bränslen. Självklart väcker dessa rön känslor hos både de som konsumerar och producerar kött.
Emma Jaenson skriver såhär i BLT den 6e november:
Dock gick en av huvudförfattarna till IPCC-rapporten: miljöprofessor Annette Cowie, nyligen ut och påpekade att vi behöver fler betande nötboskap eftersom betesdjur bland annat “ger näring till marken och mularna håller ogräs i schack. Det minskar behovet av både ogräsbekämpning och jordbearbetning med plog” (Landlantbruk den 26 oktober). Skulle alltså kommunen, enligt Fridays for futures krav, följa IPCC:s rapport, kan det hända att vi får mer kött på tallriken, inte mindre.
Detta är en slutsats som inte tar hänsyn till att den större delen, över 98%, av djuren som slaktas för mat inte får se solljus förrän de körs till slakteriet, så varför skulle det innebära en ökad köttkonsumtion? Har Emma inte gjort sin research innan sina uttalanden eller handlar det om att driva en agenda?
Vidare finns det inga anledningar till att dessa betesdjur måste sätta livet till för att de ska hålla ogräsen borta, det är ytterligare en felaktig slutsats från Emma. Är det viktigt att hålla betesdjur för att “ge näring till marken och hålla ogräs i schack” finns det alternativ till djurs död. Annika Carlsson Kanyama, forskare och docent vid KTH, föreslog den 21a oktober att varje medborgare skulle betala en “beteskvot” för att svenska bönder ska kunna hålla landskapet öppet utan att de behöver slakta dessa djur, något som enligt Annikas kalkyler skulle kosta omkring 650 kronor per medborgare och år.
Viktigt att också poängtera ut är att värdefulla betesmarker bara utgör en liten del av all den åkermark som animalieindustrin använder. Det är dags att lägga ner halvsanningar till förmån för trovärdighet och hållbarhet.
Max Malm
Djurrättsaktivist